Jag kommer inte ihåg författaren eller ens boken, men ett litet uns av vishet kommer jag ihåg i formen av ”om du verkligen vill nåt så kommer universum att arbeta för att det ska bli så”. Lite kryptiskt och på gränsen till religiöst kan man kanske tycka, och knappast vetenskapligt korrekt. Ändå tycker jag att det som sagt finns vishet i de orden. Det är nämligen så att livet är fullt med möjligheter. Vissa ser möjligheterna och tar för sig av det goda i livet, kommer långt, blir framgångsrika och lyckliga. Andra ser inte möjligheterna för riskerna, vågar inte satsa och väljer istället trygghet och missar tågen. Dessa kommer inte vidare, men ser hur omgivningen gör det, och blir avundsjuka. Sedan går de runt hela livet och klagar på det ena än det andra. Det som är fantastiskt intressant är hur det finns människor som ständigt klagar på olika situationer men samtidigt inte gör nåt försök att förbättra dem. De hittar alltid på anledningar för varför de måste stanna kvar i status quo. Den aktive iaktagaren ser att det bara är svepskäl som en täckmantel för rädsla. Det krävs mod att skaka upp sin vardag med att tex byta jobb, investera pengar, flytta utomlands eller lämna ett skadligt förhållande. Min mor säger alltid att hon är för gammal för att söka nytt jobb – jag säger Bullshit!
Varje människa väljer hur man vill leva. Man väljer vad man vill studera, man väljer vart man söker jobb. Är man inte nöjd med sina arbetsförhållanden går man vidare. Man kanske sparar och investerar pengar, man kanske startar eget företag, men allt väljer man själv. Tyvärr finns det ofta en relation mellan stor framgång och riskatagning och när man väljer sina vägar i livet väljer vissa de minst riskfyllda, som att tex att studera samma som pappa studerade, för att sedan ta över pappas privatföretag etc. Sådana bekanta som flyttade utomlands genast efter sin examen och har bott i flera länder och arbetat i flera branscher klagar sällan på sin tillvaro i samma utstreckning. De kan berätta om otroliga erfarenheter som på många sätt berikat deras liv, och de förstår att det är upp till en själv att välja hur man vill ha det. Vi får ju bara en chans på jorden. Varför inte ta ut allt ur den?
Samma sak gäller också hur man tampas med motgångar i livet. Ytligt skådat kan det verka som om många människor har ett otroligt flyt och aldrig har några motgångar, medan andra drabbas av motgång efter motgång tills det till slut knäcker deras livsvilja. Jag tror att på en livstid utsätts vi människor för ganska nära lika många motgångar ändå, men kanske på olika sätt. En motgång är ju trots allt en subjektiv tolkning av en situation. Det som är avgörande är hur människan ser på motgångar, hur man tolkar situationen och hur man bestämmer sig för att hantera den. Det som sinnena tar in är endast information. Upplevelsen skapar hjärnan på basen av informationen (och andra faktorer som samhälle, uppfostran, moral etc) och man har faktist möjlighet att påverka hur man tolkar information. Man väljer själv! De vars liv verkar flyta på utan motgångar hanterar antagligen motgångarna på ett positivare sätt än övriga, och därför är deras motgångar inte lika synliga för oss iaktagare. De kanske hanterar situationen på samma sätt som en ingenjör som synar en produktionslinje – vad är situationen nu? vart vill vi? vilka är våra verktyg för att komma dit? Aldrig att de ens tänker tanken på att målet inte går att uppnå. Det handlar hela tiden om HUR man ska uppnå det? Andra tolkar situationen direkt som oöverkommerlig och ger upp utan att ens försökt en gång. Jag tror inte att lycka kommer av sig själv. Den ska man själv skapa.
Man kan välja att se på alla händelser som negativa. –Nej, nu gick det si eller så… Eller så kan man tänka ”åhå, det gick såhär den här gången” (vilket för övrigt är det mest geniala ordspråk jag någonsin hört:)), ta en överbild av situationen, kolla vilka möjligheterna är och gå framåt. Det finns alltid nåt positivt att se i varje situation, även om förhållandet mellan positivt och negativt kan vara skevt, och det gäller att fokusera på det positiva. Ingen människas liv drabbas bara av elände. Många saker kan vi påverka själva. Det handlar bara om hur man bestämmer sig för att uppfatta och tolka händelser i livet. Gamla ”puligubbar” sitter ofta i grupp på sina parkbänkar och klagar alltid hur eländigt livet är, men vilket ansvar bär de själva för sin situation? Hur hamnade de här? Skulle de ändra sin inställning och öppna sina ögon skulle de genast se att det fortfarande finns möjligheter för dem. Så för att konkludera en långrandig text – du väljer själv ditt liv!!!