Att kopiera kunskap

Ja, det går ju enkelt på datorn att kopiera filer och mappar, bara copy/paste och så är det fixat. Tyvärr fungerar människan inte lika enkelt, och ju snabbare man inser det desto effektivare inlärning kan man åstadkomma. För det första måste man förstå att kunskap, eller färdigheter, inte kan flyttas eller kopieras från en människa till en annan. Kunskap eller färdigheter skapas när en människa reflekterar över/prövar  ny information i förhållande till tidigare erfarenheter och skapar sig en personlig uppfattning. Varje människas kunskap står alltså i förhållande till den individuella upplevelsen och är därför unik. Att försöka skapa kopior av sig själv blir alltså helt omöjligt, om man inte tar till verktyg som hjärntvättning. En lärare måste därför ge utrymme för elevernas tolkningar och uppfattning av information och stöda den individuella läroprocessen. Det kan handla om teori, men också om praktiska färdigheter. Eleverna måste få prova och testa vad som fungerar, och sporras att själva ta reda på saker genom tex försök och misstag. Lärarens roll blir mera en guide som inte ger (eller har) alla svar utan som finns med i bakgrunden och kan ställa de rätta frågorna för att processen ska gå vidare.  Målet ska ju vara att eleverna ska bli självständiga lärande som kan fortsätta att lära sig även efter att läraren inte längre finns tillgänglig (av olika orsaker).
Det finns kampsportslärare som känner ett hot av elever som börjar ta egna initiativ till inlärning, och kanske använder andra källor till kunskap. Jag tycker personligen att detta låter som en positiv sak, eftersom det ju rör sig om en elev som har mycket stort intresse av kampsporten och vill lära sig ännu mer än jag som instruktör har kapacitet (tex tid) att lära ut. Visst finns det risk att eleven stöter på någon felaktig eller mindre trovärdig källa till information, men då får man ju tillsammans reflektera över detta och fungera över hur man ska hantera det. Det är ju den rollen man har som guide. Överlag tycker jag det enbart är positiv till självständig inlärning och träning. Förr eller senare ska ju eleven ändå stå på egna ben.
Allra sist när man uppnår svartbältes-graden är det meningen att man ska börja hitta sig själv inom kampsporten och börja skapa sin egen identitet. Nej, jag menar inte att alla svartbältare ska skapa sina egna kampsportsstilar och ge sig själv en stormästartitel. Det jag menar är att jag som instruktör medvetet slutar att ge svar och istället ber eleverna ta reda på själva. De kanske kommer fram till något som inte till hundra procent överensstämmer med min syn, men det är deras egen syn som är lika bra som min. På den nivån ska man ju vara så tekniskt begåvad att man kan urskilja saker som fungerar bättre och sämre och då ska jag som instruktör kunna lita på att de kan göra goda bedömningar. Man får också vara ödmjuk inför den vetskapen att förr eller senare kommer en elev att presentera information för mig som jag inte vet eller kan någonting om, och rollerna blir då omsvängda. Detta är ingenting man ska vara rädd för – tvärtom. Det är ju en bekräftelse på att eleven har blivit självständig och kan stå på egna ben, dvs ett mycket lyckat resultat.  Egot är den sak som man först ska slänga i soptunnan när man blir en lärare/instruktör.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *